Thailandresa
Den 10 maj åker jag och fyra tjejer till Thailand på vår livs praktikresa! Vi ska arbeta som volotärer på ett dog rescue och ta hand om gatuhundar.
Följ gärna våran blogg: http://ettminneforlivet.wordpress.com/
Följ gärna våran blogg: http://ettminneforlivet.wordpress.com/
Sunshine without shine
Det har gått två dagar i skolan efter lovet och idag kom jag hem med en klump i magen och en tår i ögat. Jag fruktar för den kommande terminen. Förra terminens slut kändes så bra, jag hade fått en bild över hur mitt liv ska fortsätta efter Forshaga. Jag hade ett mål som jag kämpade för och jag lyckades också. Men nu kryper allt upp. De höga förväntningarna på mig själv, att alltid prestera till max i allt jag gör och rädslan för att misslyckas. Allt detta för att ha en möjlighet till att göra det jag vill. Det har aldrig handlat om någon annan, det har alltid handlat om mig själv. Två dagar och min hund är inte ens här. Den ångesten att man inte hinner med honom är inte ens tillagd.
Men det finns personer i mitt liv både de sen innan och nyligen tillkomna som gör mig glad. De får mig att skratta och jag blir lycklig av dom. Det är dom som kommer göra att jag klarar den här våren.
Älskade vännen,
hur ska det här sluta.
Jag trodde aldrig att jag skulle börja plugga efter livet här
Tiden fortsätter att rulla på och om nästan tre veckor är det jullov. Den 1 december flyttar vi till vårat nya hus i Dalby, den 3e åker jag hem till Uppsala för att hjälpa till med flytten. Jag längtar verkligen det ska bli hur kul som helst! Jullovet kommer nog spenderas mycket åt att fixa och greja med huset. Sen är det också Stora Stockholm och My dog, som är två stora hundmässor i Stockholm och Göteborg.
Jag har en annan hyfsat stor "nyhet" som också kommer bli superkul. Till våren kommer jag hoppa av Hundsport B kursen för att kunna läsa Matematik B och Naturkunskap B. Allt detta för att jag ska kunna plugga till sjukgymnast när jag slutar skolan. Jag är riktigt inriktad på att läsa det nu och därför behöver jag läsa till några kurser för att få behörighet. Titta in här om ni vill läsa mer om sjukgymnastprogrammet i Uppsala.
Sist men inte minst kommer en bild på min studentmössa som nu är beställd och betalad! Det är inte många månader kvar nu egentligen. Några veckor till jullov, sen tre månader i skolan, lov och praktik i en månad och till sist är det bara några veckor kvar tills jag tar studenten. Ofta lilla jag ska ta studenten, sånt gör ju bara stora människor... Det positiva är nu att jag mer och mer börjar vänja mig med tanken att flytta härifrån och är inte lägre vettskrämd. Självklart kommer det bli superjobbigt men det börjar sakta bli dags. Aja, jag är grymt nöjd med studentmössan så det kommer bli toppen!
Det jobbigaste jag någonsin har gjort
Just nu är Matilda här med Arrac både för sällskap och så jag kan träna drag med Arrac. Vi har mål att tävla i januari så träningen måste verkligen komma igång nu. I torsdags hade vi träning med draghundsgruppen på skolan och det var riktigt kul! Härlig stämning och kanonbra träning! Vi har även tränat in ett litet "trick" på hundar. Gå in här för att titta på detta.
Jag har släppt iväg mitt hjärta och det gör ont, riktigt ont.
förnying
Här kommer ett tåginlägg som vanligt.
Det händer mycket just nu. Förutom skola, hund, tvätta. städa och sånt. Så är den nya största nyheten att vi ska flytta. Det är dags att flytta ut på landet (jag kallar det i alla fall landet). Vi flyttar till ett hus som är något mindre än vårat nuvarande, större gräsyta = hundträningsplan, närmare skog och riktigt nära mälaren. Jag är glad att jag bodde nära stan när jag var yngre och hade basketträningar varje dag men nu passar det riktigt bra att flytta. Huset är riktigt fint och två år gammalt, det kommer blir kanon! Den 1a december får vi tillgång till huset och den 4e går det största flyttlasset. Det känns som en härligt lyft i livet.
Anledningen till att jag sitter på tåget kl 21 på en måndag är att jag var hemma i Uppsala i helgen för att hjälpa till och fixa upp det gamla huset innan fotografering och visning. Men framför allt för att jag i dag var på behandling för mina benhinnor. Jag trodde jag hade gett upp hoppet men jag ser ett litet ljus. Det var något helt nytt. Jag började babbla på om allt jag har gjort och hur det inte har fungerat. Det enkla svaret som jag fick var något liknande som det verkar som om jag hade gjort allt fysiskt som är möjligt. Man kanske ska börja fundera på det psykiska. Jag håller igång och det här är min kropps sätt att säga emot. Vi gick djupare än så, vem är Johanna när tryggheten försvinner? När tänker hon på sig själv?
Det fick mig att tänka riktigt ordentligt. Tankarna snurrar fortfarande.
Vi jobbade även med att släppa spänningar i kroppen genom punktmassage. Och hjälp vilken skillnad! Mina ben flög på moln efteråt. Hela behandlingen var annorlunda och jag tror jag behövde något annorlunda. Ljuset i tunnel kommer närmare. Men det behövs mer för att släppa allt.
Jag packade ner några grejer i helgen inför flytten och hittade några papper som mitt hjärta blev varmt av att läsa.
"Att spela i landslaget är det finaste en svensk basketspelare får uppleva"
Det här är jag och jag ska bli trygg i mig själv.
rädsla
Idag tog jag mina första stapplande steg mot att vara engagerad i en hundklubb. Uppsala Hundungdom ska startas upp och varför inte ta chansen att vara med redan från början? Jag försöker tänka på om ett år när jag står där utan tryggheten Forshaga på egna ben. Första mötet var idag och det blev en "suppleant" position i styrelsen för mig. Det passar nog bra då jag kommer ha svårt att komma på möten och träffar ett år framöver. Jag har saknat att ha en "hemmaklubb" som så många pratar om, egentligen vet jag inte vad det innebär men det ska bli kul att ta reda på.
Mitt nuvarande mål med hunderiet (förutom att tävla och träna med egna hundar) är att få lära ut. Jag trivs och känner mig trygg i den situationen men det är något som skrämmer mig väldigt mycket. Det första är att min kunskap inte räcker till. Jag kan inte hur "man" ska göra, oftast har jag idéer i mitt eget huvud men det är bara i teorin. Jag har ingen erfarenhet och det känns inte bra men samtidigt kan jag inte göra så himla mycket åt det förutom att lära mig så mycket jag kan för dagen.
Hundungdom här i Uppsala hör ihop ganska mycket med brukshundklubben. Och ordet brukshundklubb skrämmer mig verkligen. Jag tänker på hur jag inte passar in där med mitt "hundtänk". Jag associerar ordet till mycket slit och ryck men även locka och påverka hunden. Träning som jag inte har någon aning om hur man tränar, bara i stora drag. Är det jag som är ute och cyklar i badkaret eller ser det ut såhär på dagens brukshundklubbar? Nu ska jag komma till saken. Genom att bli allmänlydnadsinstruktör behövs det att man har hjälpt till på kurser och så vidare. Frågan är hur ska jag kunna hjälpa till? Vad ska jag säga? "-Men du kanske kan shejpa in det istället" och kursdeltagren står där som ett frågetecken.
Om nu brukshundklubbarna ser ut som jag tror de gör är jag rädd för att komma dit och behöva förklara varför jag tränar som jag gör. Jag har inget förråd på argument för det är på något sett en självklarhet för mig. Jag är rädd för att inte hitta den "hundkretsen" som jag vill träna i när jag slutar i Forshaga.
Jag vet inte om jag fick ut vad jag ville av det här men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Som sagt är jag rädd för mycket men vi får se vart allt tar mig.
Om en vecka börjar jag mitt sista år på Forshaga Akademin. Jag lovar att jag ska njuta av varenda sekund.
Jag måste ursäkta igen över att jag inte kan göra några styckeindelningar men allt flyter bara ihop. Det måste vara riktigt drygt att läsa! Hjälp sökes!
Nu ska jag sova för i morgon är en dag som jag har väntat på ett tag nu. Imorgon är också en ny dag som ger mig en till dag med livet som hundägare och kanske nya erfarenheter.
en sista chans
jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Hår
När jag tittade på filmen från tävlingen i helgen reagerade jag på hur blond jag var. Då fick pappa ett kryphål och fick till:
"-Det har jag alltid vetat att du är."
Du är så fin pappa, tack!
Appropå hår så är jag i stort behov av Linnea Åkerblom som är jordens bästa frisör och en underbar vän som jag saknar så!
Semester
Nu är jag hemkommen från två veckors farande. En och en halv vecka spenderades i en underbara stugan vi får låna vid sjön Vristulven, fem meter från vattnet och stugan. Hundarna stormtrivs där och vi lika så. Tvättmaskin, diskmaskin och fräscht. Det kan inte bli mycket bättre!
I torsdags åkte vi till Johannas stuga där vi skulle bo under årets tollarspecial i Kolmården. En mysig stuga och tack så hemskt mycket för lånet! Första dagen (fredag) tävlades det i Lydnad och Working Test, vi tittade på lydnaden hela dagen och vilket inspiration jag fick till att träna och förhoppningsvid tävla om några år!
På lördagen var det dags för agilitytävling för mig och Ville. Med en känsla av att jag skulle spy varenda meter i bilen påväg dit så blev det tillslut dags för vårat första lopp, agilityklass. Jag hade innan varit så rädd att han skulle stå och skälla som en galning på planen, vara allmänt okontaktbar och köra sitt eget race. Men han gick som en gud! Innan höll vi hos långt ifrån planen och värmde upp. Vi tog oss närmare och närmare planen och han gjorde inte ens tendenser till ett skall mot planen. Tillslut var det dags för våran start, innan vi gick in på planen så stod jag och matade honom med en tub baconost (Han kan inte skälla och äta samtidigt och då överväger maten). Vi behövde inte gå på planen innan ekipaget före mig hade gått av så då hade han ingenting att skälla på. När vi väl stod där i starten, lugna, så var det som att det först nu gick upp i hans huvud att det var agility vi skulle köra. Loppet gick över all förväntan med en bra tid och fem fel som vi drog på oss i nedfarten på balanshindret. Det resulterade i en 7e placering i det loppet med tredje bästa tid som jag när så otroligt nöjd över!
När jag efteråt tittar på filmen ser jag flera saker som vi såklart kan göra bättre, mina framförbyten är för sena så svängarna blir enorma (massa sekunder går), så nu blir det en massa träning på byten och tajta svängar. Men jag är väldigt nöjd med slalomen. Svängen till nästa hinder blir stor men jag ville vara säker på att han faktiskt tog hela. Senaste tävlingarna har jag i stort sätt gått gråtande efter loppen för att han har varit (vad man nu ska kalla det) men jag säger galen. Efter det här loppet var det nästan tårar av lycka!
Andra loppet var hoppklass och jag hade problem redan på banvandringen. Svårt att veta hur jag skulle göra och fick egentligen aldrig någon klarhet i det, även fast jag hade bestämt mig och körde så. Två svårigheter som var för svåra för framför allt mig men som vi nog inte riktigt var redo för. En disk blev det när ett hopphinder togs från fel håll. Men lika glad var jag för det! Min hund hade ju faktiskt inte varit "galen" eller skällt en enda gång mot de andra hundarna på agilityplanen på hela dagen och det är nästan det enda som betyder just nu.
Motivationen hos mig är hög just nu och även fast jag har sagt att jag inte ska tävla förens vi är klara så har jag anmält till en tävling i Karlstad 12 september där vi ska köra ett hopplopp. Agility får vänta tills vi har fått ordning på kontaktfälten. En massa träning ska det bli och jag hoppas att någon snäll familjemedlem vill skjutsa mig till banan redan ikväll.
Sista dagen (söndag) var det inoff tollarutställning och Ville ställdes i Öppenklass. Utställningen är det enda för Ville i år och kommer att fortsätta vara så framöver. Kritiken löd:
"God typ, hane som kunde vara mer könspräglad, bra hals och rygg, brant kors, bra svans, ännu ej klar i sin bröstkorg, tillr benstomme, allt för öppna vinklar, rör sig kort och underställt samt hastrång, bra päls"
Ingen nyhet direkt men han skötte sig jätte bra så mer kan jag inte begära. Han är ju i alla fall bra päls ;)
Jag måste ursäkta att allt i stort sätt är i ett enda stycke men det blir så hur många gånger jag än trycker på enter så blir det ändå ingen styckfördelning, hoppas det går att leva med. Någon som har en idé hur man ändrar det?
två plågor och en önskan
Sommaren är inte bara härlig, just nu har jag två plågor som följer efter mig.
Den första är alla dessa hemska flugor. Vare sig jag är oduschad och dyngsvettig eller nyduschad och fräsch så hör jag ständigt en fluga runt mig. Det ständiga surrandet får mig panikslagen, ibland känns det som att det är fler flugor runt mig än det är vid sopptunnan. De tycker väl bara att jag är allmänt äcklig eller något. För att inte tala om hur hemska myggen är..
Den andra är min troligtvisa allergi (inte pollenallergi, haha). De senaste vårarna/somrarna har jag haft en ständig snuva, nu har det både kliat i ögonen och så nyser jag ibland. Jag vill inte vara allergisk! Men såhär länge tror jag inte att man ska vara snuvig utan att det är något som är fel. Vi får hoppas på det bästa så får jag ta en sväng till apoteket för någon receptfri allergimedicin och kanske något allergitest framöver, suck.
Och så var det basketen igen. Suget till att spela och kärleken till spelet tar aldrig slut. Nu har de träningar en gång i veckan i sommar och jag är super sugen på att spela. Tänkte gå och kolla nästa vecka så får vi se hur det blir. Jag vill men vet inte om jag vågar. Jag är tveksam på att benhinnorna håller, konditionen är noll och jag kan säkert ingenting längre.
Ett inlägg från landet
Min praktik här i Fjugesta börjar gå mot sitt slut, på onsdag åker jag till Köping för att äntligen få träffa Victor. Veckorna har varit väldigt intressanta och jag har fått mycket inspiration och idéer för vidare träning. Mina tankar åt att skaffa border collie någon gång har blivit starkare och vem vet det kanske blir nästa hund redan?
Sommaren börjar sakta men säkert att bli planerad. Jag ska med familjen till Vristulven i år igen, Danmark med Victor och hans familj, hoppas på att fina flickor kommer till Uppsala, träffa Becca!, vara på bryggan hos farfar och så vill jag verkligen åka till Néa i Bullarn. Sen får vi väl se vad lovet har att erbjuda! :)
HSPG08-11
Ni har vänt min värld upp och ner
Ni har gjort mig till en bättre, starkare och framför allt gladare människa
Varenda en av er är unik
Ni är min trygghet och min stolhet
Jag fick ett stipendium av Royal Canin som jag vill att varenda en av er tar åt er av
Det är Ni som har byggt mig och skapat mig till den jag har blivit
Ni har lärt mig så att han och jag har blivit oss
Ni är mer än vad jag någonsin har önskat mig och lite till
Paniken stiger i mig när vi om ett år ska ut i den stora världen
Utan varandra
Det skrämmer mig så fruktansvärt
Nu gör vi det sista året lika bra som de två första!
min bara min
Nu blir det ännu ett inlägg från tåget men det är då jag har tid och skriva så det för bli så. Är påväg till Uppsala och är där om tjugo minuter. I helgen blir det släkträff för hela slanten. På söndag kommer alla och tills dess tror jag vi bara ska förbereda.
Jag måste bara berätta hur duktig min hund var i torsdags. Just nu läggs mycket av våran träning till linförheten/fria följet och detta var planerat även detta pass. Jag hade suttit inne hela dagen och varit duktig och skrivit på ett arbete. Solen hade lyst hela dagen och det var 25 grader ute. Såklart när det är dags för mig att gå ut känner jag en droppe på kinden. Åskan hördes också långt borta. Väl nere i stallet hade åskan verkligen ökat men vi tränade ändå. Och han gick som en pärla! Längre än vad vi brukar, mer fokuserat och som en gud. Trots åska. Jag vart så lycklig och stolt över lillkillen. Historien slutar med att även regnet kom med en väldig fart och min planerade fina kvällen nere i stallet vart inte som jag hade tänkt den.
bilder tillhörande förra inlägget
Här kommer några bilder.
Saga
Fina Prinsen
Min underbara tavla från syster!
födelsedagspresenter!
Just nu sitter jag på tåget från Stockholm som ska ta mig till Karlstad. Jag kan sitta här och skriva för att jag har fått en bärbar dator i förtidig födelsedagspresent. Hur underbart som helst må jag säga! Om jag inte minns fel är det en HP 15,6 tumm. Jag är jätte nöjd och det är jätte skönt att ha en bärbar äntligen för min stationära vill inte vara med så mycket längre.
Igår firade vi mig, farfar och Emmy hemma hos farfar på hans glasveranda. Mycket trevligt folk och många skratt bjöd dagen på. Jag fick en så otroligt fin och stor canvastavla av min älskade syster. Hon har förstorat upp bilden på Ville som vi vann UNT's vintertävling med. Över sommaren ska den sitta i Uppsala för att piffa upp mitt annars så opersonliga rum och sen får vi se om den följer med till Forshaga efter sommarlovet. Ska be dom där hemma att ta kort på den så jag kan lägga upp här. Jag fick en tygbur av mormor och morfar som är välbehövd och ett chockspel där man får en stöt av om man inte hinner trycka på en knapp i tid. Den följer med upp till Forshaga nästa helg och då ska vi leka! ;)
Nästa helg blir det hem till Uppsala igen för släktträff med mammas sida av släkten. Annars tillbringas tiden till att skriva ett arbete om friskvård för hund som ska vara inne om en vecka.
I torsdags jobbade min syster på Arrac's kennel (Lejonbol's) och jag fick följa med. Dagen spenderades i stort sätt inne hos Prinsen och Saga (en samojed och en eurasier på 11 veckor). Hur gulligt är inte namnet Prinsen? Det måste ju någon av mina hundar heta i framtiden! Sen träffade jag också en väldigt fin och lugn eurasiertik som hette China. Jag tycker om namnet men vet inte om det är för att jag gillade hunden eller för att det är fint, vad tycker ni?
